Kapitel 1: Kommunikationsteori
Shannons och Weavers modell (1949)
- Kommunikationsteorins frö.
- Teori hur man skickar maximal mängd information genom given kanal.
- Enkel, linjär process.
INFORMATIONSKÄLLA -> SÄNDARE -> BRUSKÄLLA -> MOTTAGARE -> DESTINATION
( <- FEEDBACK <- )
Tre problemnivåer:
A) Tekniska problem.
- Hur exakt kan kommunikationssymbolerna överföras?
- Lättast att förklara problemen.
B) Semantiska problem. Hur noggrannt uttrycker de överförda symbolerna den önskade betydelsen?
- En förbättring av koden innebär en förbättring av den semantiska noggranheten.
- Betydelsen ligger minst lika mycket i kulturen som i meddelandet.
C) Effektivitetsproblem. Hur effektivt påverkar den mottagna betydelsen beteendet på önskat sätt?
- Enligt Shannon och Weaver är kommunikation effektivt när det skapar en önskad reaktion.
Brus
- Allt som läggs till signalen mellan sändningen och mottagningen och som inte avsetts av källan.
Information: Innebörd
- Information på nivå A är måttet på signalens förutsägbarhet, dvs på antal alternativ som står öppna för sändaren.
- Information mäts i bit.
Redundans
- Redundans är resultatet av hög förutsägbarhet.
- Informationsfattigt.
- Två huvudfunktioner: 1. Kontroll för att upptäcka felaktigheter. 2. Håller kanalerna öppna. Phatisk kommunikation. Hej - Hej.
Entropi
- Oförutsägbarhet. Motsatsen till redundans.
Medium
- 1. Framställande medier.
- 2. Återgivande medier.
- 3. Mekaniska medier.
Kapitel 2: Andra modeller
Gerbners modell (1956)
- Allmänt tillämplig kommunikationsmodell.
- Två viktiga framsteg till Shannon & Weaver:
1. Sätter meddelandet till relation till den verklighet det handlar om.
2. Ser kommunikationsprocessen i två dimensioner: perceptiv/receptiv och kommunicerande (medel och styrning).
Perceptiv dimension: Urval och tolkning.
Kommunicerande dimension: Form och innehåll.
Lasswells modell (1948)
Vem
Säger vad
Genom vilken kanal
Till vem
Med vilken effekt?
- Shannons och Weavers ursprungliga modell sagt i ord.
Newcombs modell (1953)
- Triangelmodellen ABX
- A och B är kommunikatör och mottagare, X är en del av den sociala omgivningen.
- Exempel: A och B är vänner, X är någon som båda känner. Då börjar A och B genast sträva efter att få en likadan uppfattning om X. Ju viktigare ställning X har i deras liv, desto starkare blir behovet av den gemensamma åsikten.
Westley och Maclean (1957)
- Utvidgning till Newcomb.
- Teori: Kommunikationen börjar inte när en människa talar, utan när en människa reagerar selektivt till sin fysiska omgivning.
- Nytt element: C, den redaktionellt kommunicerande funktionen.
- A: Reporter, C: Redaktion, B: Publik
- B har förlorat direkt kontakt till erfarenheten X och reportern A.
Jakobsons modell (1958)
- Tudelad modell.
- De grundläggande faktorerna i en kommunikationshandling. Sex faktorer som måste medverka för att kommunikation ska kunna vara möjlig.
- Avsändare, Sammanhang, Meddelande, Kontakt, Kod, Mottagare.
- Funktionerna för varje faktor: Emotiv, Referentiell, Poetisk, Phatisk, Metalingvistisk, Konativ.
- Emotiv funktion: Uttrycker meddelandets förhållande till avsändaren.
- Referentiell: Hur verklighetsbaserat meddelandet är.
- Konativ: Uttrycker meddelandets effekt på mottagaren.
De tre första är nära motsvarigheter till Newcombs A, B och X.
- Phatisk: Att hålla kommunikationskanalerna öppna.
- Metalingvistiska: Att känna igen koden som används.
- Poetiska: Meddelandets förhållande till sig själv. Vi föredrar vissa sätt att kommunicera framom andra, för att de passar bättre i situationen.
Vad är poängen med alla dessa modeller?
A) En modell betonar systematiskt utvalda särdrag hos det aktuella området.
B) Den pekar på utvalda inbördes samband mellan särdragen.
C) Systemet bakom urvalet ger en definition och beskrivning av det aktuella området.
På svenska: En modell är som en karta. Den återger vissa särdrag hos ett aktuellt område. En modell omfattar aldrig allting, på samma sätt som en karta gör det. En vägkarta betonar andra särdrag än en klimatkarta. Vi måste vara målmedvetna och omsorgsfulla när vi väljer en viss karta eller modell.
Kapitel 3: Kommunikation, betydelse och tecken
Tidigare har vi koncentrerat oss på kommunikationsprocssen. Nu ligger tonvikten på kommunikation som skapande av betydelse.Ju mer vi har gemensamma koder, ju mer vi använder samma teckensystem, desto mer kommer våra betydelser hos meddelandet att närma sig varandra.
Semiotik
Studiet av tecken och deras sätt att fungera. Semiotiken studerar tre huvudområden.
1. Själva tecknet. Här studeras olika varianter av tecken, deras sätt att förmedla betydelse och deras relation till avsändaren och mottagaren.
2. Koderna som tecknen ordnas i.
3. Kulturen som koderna och tecknen arbetar inom.
Semiotik riktar sig främst på texten, inte linjära processmodeller. Därför talar man hellre om läsare än mottagare.
Tecken och betydelse
Betydelsemodellerna för tecken tar alla upp tre element:
1. Tecknet
2. Vad tecknet hänvisar till
3. Tecknets användare
C.S. Peirce
Triangylärt samband mellan tecknet, användaren och verkligheten. Peirce kallar triangelns tre spetsar Interpretant, Tecken och Objekt. Mellan spetsarna finns dubbelriktade pilar. Det betyder att varje term endast kan förstås i förhållandet till det andra.
Interpretanten är inte tecknets användare, utan en föreställning som skapas av tecknet och användarens egen erfarenhet. Interpretanten är föreställningen både hos avsändaren och mottagaren, inte endast den andra.
Exempel: En eskimo använder tecknet björn. Eskimon menar en isbjörn, men finländaren som ser tecknet har en helt annan bild av en björn på grund av sina olika erfarenheter.
Ogden och Richards
Liknar Peirce, men spetsarna är Symbol, Referens (tanke) och Referent. Symbol och Referent är inte direkt kopplade. Säger att verkligheten inte har mycket att göra med budskapet som nått fram.
Saussure
Saussure var mer intresserad av ords förhållande till varandra, inte till objektet. Enligt honom består ett tecken av en betecknande (markering på papper eller ljud i luften) och en betecknad (mentala föreställningen som tecknet skapar).
Vad menar vi med tecknet man? Saussure säger att det bara kan besvaras mot bakgrund av vad vi inte menar med tecknet. Man kan betyda inte djur, inte kvinna eller inte pojke.
Ett teckens betydelse definieras bättre i förhållande till andra tecken än till verkligheten. Det här förhållandet mellan tecken kallar Saussure värde.
Ikon = Tecknet liknar objektet. (Fotografi.)
Index = Tecknet och objektet är sammabkopplade i verkligheten. (Rök indikerar eld.)
Symbol= Inget samband mellan tecknet och objektet. (Ord.)
Godtyckligt tecken = Symboliskt.
Konvention
En överenskommelse om att symboler betyder just det som menas. Det finns formella konventioner, som att en katt är ett fyrbent pälsklätt däggdjur. Men det finns också mindre formella konventioner, vi vet att slow motion i teve betyder antingen analys av skicklighet eller felaktigheter eller uppskattning av skönhet. Vår erfarenhet av konventionen gör det möjligt för oss att reagera på rätt sätt.
Organisering av tecken
Saussure presenterar två sätt att organisera tecken till koder.
1. Paradigm En uppsättning tecken som man kan välja mellan. Byggmaterial. Exempelvis bokstäver och noter. Enheterna måste ha något gemensamt för att vi ska veta att de hör till paradigmet. Varje enhet måste också kunna skiljas åt från de andra.
2. Syntagm Kombinationen man valt ur urvalet. En mening är ett syntagm.
Trafikljuset
Det räcker inte bara med ett rött ljus. Redundans behövs för att man ska vara säker på att budskapet stämmer.
Kapitel 4: Koder
Studier av koder betonar ofta kommunikationens sociala dimension. Vi måste skilja mellan beteendekoder som t.ex. juridiska lagar eller spelregler. Betecknade koder är teckensystem. Fiske koncentrerar sig på betecknade koder. Deras egenskaper:
1. Har ett antal enheter ur vilka ett urval görs. Paradigm.
2. Enheterna är tecken som hänvisar till något annat än sig själv. (Kapitel 3)
3. Koderna är beroende av en överenskommelse mellan användarna och av en gemensam kultur.
4. Koderna utför en kommunicerande funktion som går att identifiera.
5. Koderna går att överföra via lämpliga medier. (Kapitel 1)
Analoga och digitala koder
Digital kod = en kod vars enheter är klart åtskilda.
Analog kod = en kod som arbetar längs en kontinuerlig skala. Exempel: digital och vanlig klocka.
Återgivande koder = används för att producera meddelanden med självständig existens.
Framställande koder = kan inte stå för något som är skilt från dem själva eller kodaren. Ickeverbal kommunikation.
Tio ickeverbala koder:
1. Kroppskontakt.
2. Närhet.
3. Orientering.
4. Utseende.
5. Nickar.
6. Ansiktsuttryck.
7. Gester.
8. Kroppsställning.
9. Ögonrörelser och ögonkontakt.
10. Ickeverbaliska aspekter av tal. A) Prosodiska, tonläge och betoning. B) Paradigmatiska, volym och accent.
Utvecklade och begränsade koder
Bernstein: Barn från arbetarklassen använder begränsade koder medan barn från medelklassen använder utvecklade koder. Stark social sammanbundenhet orsakar det.
1. Begränsad kod är enklare. Ordförrådet och syntaxen.
2. Begränsade ofta muntlig, närmare den ickeverbala kommunkationen.
3. Begränsade ofta redundant. Förutsägbara meddelanden. Utvecklade mer entropisk.
4. Begränsade social. Utvevcklade framför individens egna föreställningar.
5. Begränsade förlitar sig på samspel med ickeverbala koder.
6. Begränsade uttrycker konkret, specifikt, här och nu. Utvecklade det abstrakta.
7. Begränsade är beroende av kulturell erfarenhet.
Breda och smala koder
Tre olika sätt på vilka publiken kan sägas vara upphov till ett meddelande.
1. Det första gäller innehållet. Redaktören är medveten om publikens känslor och kulturella bakgrund och formar meddelandet enligt det.
2. Publiken har vissa förväntningar. Ett meddelande ska ha en början, en mellandel och ett slut. En nyhetsrapport måste ha en slutsats.
3. Breda meddelanden skickas ut av institutioner, och ledarna för de här institutionerna väljs av publiken.
Fiske och Hartley har utvecklat begreppet bardisk television. Televisionen har sju funktioner som skalden förr utförde.
1. att uttrycka huvuddragen i en kulturs uppfattning om verkligheten
2. att förstärka det rådande värdesystemet och visa hur det funkar i praktiken
3. att lovorda, förklara och tolka vad vissa representanter för kulturen håller på med
4. att övertyga kulturen om dess tillräcklighet i världen
5. att visa på otillräckligheter i kulturen, visa var det krävs förändring
6. att övertyga publiken om att deras ställning garanteras inom kulturen
7. att förmedla en känsla av medlemskap
Smala koder är riktade mot en mindre publik. De grundar sig inte på gemensamma sociala erfarenheter, utan gemensamma intellektuella erfarenheter.
Smala koder ska förändra och berika, breda koder ska bekräfta.
Koder och konformitet
Konformitet - överenskommelse mellan användarna om kodernas betydelse. Tre olika sätt att uppnå överenskommelsen.
1. Konvention och användning
Genom konvention och användning. De oskrivna förväntningarna som skapas av de gemensamma erfarenheterna inom en kultur. Konvention säger att människor ska klä sig. Förlitar sig på redundans.
2. Godtyckliga koder
Lätta koder att förstå. Överenskommelsen är klart uttryckt och definierad. Matematiken använder en fullständigt godtycklig kod. Koderna är slutna till skillnad från konventionella koder, som lever hela tiden.
3. Estetiska koder
Varierande, löst uppbyggda och snabbt föränderliga. Masskonst använder estetiska koder, så gör också klädsel, arkitektus och bilar. Ju mera konventionella koderna är, desto oftare anser man dem vara klichéartade. Estetiska koder kan också bryta mot konventioner.
Konventionalisering
En kulturell process för okonventionella koder gradvis slår i genom i samhället. Det handlar om att förvandla en smal kod till en bred kod.
Kapitel 5: Beteckning
Saussures efterföljare Roland Barthes som skapade en modell som människors gemensamma uppfattning om koder kunde analyseras med. Kärnan i teorin är föreställningen om två ordningar av beteckningar.
Denotation
Saussure arbetade med beteckning av den första ordningen. Förhållandet mellan det betecknade och det betecknande inom tecknet, samt förhållandet mellan tecknet och objektet i verkligheten. Barthes kallar den här ordningen denotation. Den avsner tecknets uppenbara betydelse. Du kan fotografera en och samma gata på många olika sätt. Den denotativa betydelsen skulle vara den samma. Skillnaden skulle ligga i deras konnotation.
Konnotation
Beskriver det samspel som sker när tecknet möter användarens uppfattningar. Då närmar sig betydelsen det subjektiva. Det är när interpretanten påverkas lika mycket av tolkaren som av objektet eller tecknet. Denotation är vad som fotograferas, konnotation är hur det fotograferas.
Myter
I den andra graden, den kulturella ingår konnotation och myt. Myt är enligt Barthes en berättelse med vilken en kultur uppfattar någonting ur verkligheten. Myter om t.ex. kvinnlighet och manlighet.
Symboler
Ett tredje sätt på vilket beteckning på andra graden kan ske. En symbol är ett föremål som blir en symbol när det genom konvention och användning får en betydelse som gör att det kan stå för något annat. En Rolls-Royce är en symbol för välstånd.
Metafor
Att uttrycka det obekanta i bekanta termer. Utnyttjar på samma gång likheter och skillnader.
Metonymi
Delen representerar helheten. Arbetar som index.
Kapitel 6: Semiotiska metoder och tillämpningar
Normer och avvikelse
En norm beskriver en grupps allmänna sedvanor, en norm är förutsägbar. Det oväntade är en avvikelse. Gränsen för normer ändras hela tiden. T.ex. långt hår på män har varierat mycket i tiderna.
Paradigm och syntagm
Exempel, en dikt heter "En sorg sedan". Syntagmet är "En ... sedan". Då är paradigmet, alltså urvalet, någonting som har med tid att göra. Sorg är inte det och är därmed en avvikelse.
Med den här sortens semiotisk analys kan man bättre förstå vilka normer avvikelser sker ifrån, och hurdana effekter de har.
Visuell metafor
Annonsörer kopplar ofta ihop bilder på saker som inte egentligen hör ihop. Exempel: en tallrik med en bild med ett soligt vetefält. Bilden bryter mot paradigmet som syntagmet "en tallrik med ... på" skapar.
Realistisk metonym
Nyhetsbilden på tv är problematisk. Bilden är ikonisk, inte godtycklig. Den ser naturlig ut, men är i själva verket en ganska kreativ produkt.
Kommutationstest
Två huvudfunktioner: 1. Att identifiera betydliga skillnader inom ett paradigm eller ett syntagm. 2. Att hjälpa oss att definiera hur betydlig den här skillnaden är.
Tekniken går ut på attman byter ut en enhet i synntagmet och sedan bedömer hur mycket betydelsen har ändrats. Byt ut en detalj på ett foto, spelar det någon roll? Byt ut bakgrunden på fotot, då händer kanske någonting redan. Byt ut personerna, bilden är en helt annan.
Ord och bild
Barthes använder termen förankring för att beskriva ord som används som förklarande text till fotografier. Enligt honom finns det en massa betydelse bakom texterna och orden lyfter fram vissa och ignorerar andra. Vi ser sällan bilder utan förklarande texter.
På denotativ nivå står det kanske var det är taget eller vem det föreställer. Konnotation ger en bredare vidd av tänkbara betydelser åt fotografiet. Ord kan användas för att begränsa den här vidden.
En annan funktion av förankring är denomination. Den talar bara om vad fotografiet föreställer. Det hjälper läsaren att placera bilden i sin egen erfarenhet av världen.
Gynnade tolkningar
I den andra graden styr orden vår tolkning. Ibland talar de om hur vi borde tolka fotografiet. De här förklaringarna styr oss mot någontin somm Stuart Hall kallar en gynnad tolkning. Den styr oss mot att tolka fotografiet inom de traditionella värderingarna vi lever med. Den gynnade tolkningen blockerar revolutionära tolkningar av fotografiet.
Parkin hävdar att det finns tre betydelsesystem som individen använder för att tolka sin situation i samhället.
1. Det dominerande systemet förmedlar de dominerande värderingarna, de gynnade tolkningarna i samhället.
2. Det underordnade systemet erkänner de dominerande värderingarna, men det är vlligt att hävda att det skulle kunna finnas behov för förändring.
3. Det radikala systemet avfärdar den gynnande tolkningen som oriktig. Radikalt motsatt det dominerande.
Kapitel 7: Empiriska metoder
Semiotiken är en teoretisk vetenskap. Den är inte empirisk. Empirismens mål är att samla in och kategorisera fakta, att ställa upp hypoteser och förklara dem, att undanröja alla partiskhet i processen och att utarbeta metoder för att testa sina påståenden.
Empirismen skiljer sig från semiotiken på de här sätten:
a) den är deduktiv (sann slutsats) och inte induktiv (sannolik slutsats)
b) den förutsätter en objektiv verklighet tillgänlig för studier
c) den förutsätter att människan kan utarbeta metoder för att studera verkligheten
d) den förutsätter att hypoteser som förklarar verkligheten har förmågan att bevisa eller motbevisa
I det här kapitlet presenteras några empriska sätt att ta itu med samma områden som semiotiken.
Innehållsanalys
Avsedd för att ge en objektiv och mätbar redogörelse för innehållet i meddelanden. Metoden analyserar den denotativa graden av beteckning. Funkar bäst i stor skala. Exempel: se på alla tv-pjäser under en tid och räknar antalet män och kvinnor kommer du snart att märka att männen är minst dubbelt så många som kvinnorna. Det är en innehållsanalys.
Ord räknas ofta i innehållsanalys. Paisley (1967) räknade hur ofta presidentkandidaterna använde krigsrelaterade ord. Berättade mycket om kandidaternas attityder. Innehållsanalysen får inte vara selektiv. Den måste gälla hela meddelandesystemet eller vara gjord på ett representativt stickprov.
Innehållsanalys kan också göras på formen. T.ex. har man märkt att reklamer riktade till pojkar består av flera klipp och innehåller flera scener med aktiv rörelse än i reklamer riktade till flickor.
Innehållsanalys och kulturella värderingar
Innehållsanalysen inriktar sig på den denotativa graden, men kan ändå avslöja mönster inoom den grad som konnoterar människors värderingar. Exempelvis: att vara offer i teve är en metafor för att ha låg status i det verkliga livet.
Semantisk differential
Betydelsen är en dynamisk samverkan mellan läsare och meddelande. En läsare formas av sina sociala och kulturella erfarenheter och därför är han en kanal genom vilken meddelande och kultur samverkar.
En vanlig metod för att studera läsaren är semantisk differential. Utvecklades av Charles Osgood (1967) som ett sätt att studera människors uppfattningar beträffande vissa begrepp. Om vi antar att uppfattningarna till största delen har sitt ursprung i individens erfarenheter, finner vi att Osgood försökeer meta det som Barthes kallad konnotationer. Metoden består av tre steg:
1) Att identifiera de värderingar som ska undersökas och formulera dem som binärt motsatta begrepp på en skala med fem eller sju steg.
2) Ett stickprov eller utvalda grupper bes notera sina reaktioner på varje skala.
3) Genomsnittberäkning av resultaten.
Användningsmodellen
Utgångsläge: publiken har behov som den försöker tillfredsställa i massmedier. En kommunikationsmodell som utvecklats för att förklara masskommunikation, men funkar mycket väl också på personlig kommunikation. Användningsmodellen förutsätter en publik som är minst lika aktiv som sändaren. Den antyder att ett meddelande är vad publiken gör det till, inte vad sändaren avser.
Vanligaste metoden: medlemmar i en tv-publik ombeds ange sina främsta skäl för att se på vissa program.
Kapitel 8: Ideologi och betydelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar